Empiren (1804-1819)
Det dominerade för denna stil var att midjan skars strax nedanför bysten, puffärmen blev modern, klänningarna, stundtals av nästan genomskinligt tyg, räckte till fotknölarna och visade mjuka, klacklösa skor och den dominerande modefärgen var vitt.

Restaurationen (1815-1820)
Under dessa år förkortades klänningen till att sluta ovanför fotknölarna och blev mer dekorativ än empirens vita. Nu uppträdde också dandyn: Ett av de viktigaste inslagen i en dandys klädedräkt var den svarta fracken och cylinderhatten. En genuin dandy karakteriserades av kallblodighet, hövlig impertinens, kall sarkasm, ironi, god smak och elegans. En känd dandy var den engelske författaren Oscar Wilde.

1820-1840
Dessa år var fattigt på stil och mode. Under dessa två årtionden kom i alla fall midjan att flyttas till sin naturliga plats och därmed figurens slankhet att framhävas. Rutiga tyger blev moderna.

Den andra rokokon (1840-1870)
The_Empress_Eugenie Kännetecknande för denna epok i modehistorien var krinolinen, som krävde enorma tygmängder. För att tillverka dessa krinoliner behövdes stora mängder metalltråd, i genomsnitt 90 alnar metalltråd per klänning. En annan detalj var korsetten, som snördes så hårt som möjligt för att kvinnan skulle få en supersmal midja (getingmidja). Korsetten krävde sina offer; en paristidning berättade 1859 om en 23-årig kvinna, som beundrades av alla för sin slanka midja. Hon avled två dagar efter en bal och obduktionen visade att hennes korsett hade snörts så hårt att levern genomborrats av tre revben. Det blev även modernt med volanger, och år 1859 hade kejsarinnan Eugénie av Frankrike 103 volanger på sin balklänning. 

Stilblandningen i slutet av 1800-talet
Under denna tid försvann krinolinen och ersattes av en snävare kjol med turnyr, en kudde eller ställning av stålfjädrar, vilken avsåg att ge kjolen en bakåt pösande form. Klänningarna hade vanligtvis spetsiga urringningar, och en populär detalj var solfjädern och det spetsbesatta parasollet. Damerna erhöll också råd om vilka färger som bäst passade hud- och hårfärg. Till exempel ansågs att blondiner med fördel alltid kunde ikläda sig blått, att brunetter passar i mer intensiva färger och att svart, grått och vitt är färger som passar de flesta. Det rekommenderades försiktighet i användandet av färgen violett.